Kontrasterna känns stora

Jag smyger ner till stranden när alla andra i familjen sover. Klockan är 7 på morgonen. Hotellet vi spenderar våra sista 4 dagar på är ett lyxigt femstjärnigt hotell. Vi körde genom flera bommar r vi körde in på området. Taxin kontrollerades av vakter och en bombhund innan vi fick köra in. Vi har använt oss av samma chaufför nästan hela tiden och han har känts trygg och säker var vi kört, nu upplevdes han mer osäker och förvirrad. Han tyckte att allt såg lika dant ut och hade alltid svårt att hitta till hotellen här. Från att vi kört genom bommarna var plötsligt gatorna rena, fina och breda. Inget skräp syntes någonstans. Inga hundar sprang lekande lösa. När vi hittade till hotellet möttes vi av ljudet av en stor gonggong som slog för oss när vi hoppade ut ur vår taxi. Vi fick låta väskorna gå igenom kontroll och vi gick också genom en sådan som finns på flygplatser. Det kändes så annorlunda. Vi kom från att ha bott i både villor och bungalows men de låg närmre lokalbefolkningen. Priserna är mellan det dubbla och det tredubbla vad vi betalat tidigare för mat och tex massage.

Denna morgon när jag smyger ut möts jag av tysta fontäner som väntar på att turister ska vakna. Många av personalen är redan sysselsatta med att städa poolerna (som är 7 st stora på hotellet), vattna alla växter och snygga till området. Stranden är helt ren, inte en enda hund sover i morgonsolen. Morgonsolen bländar mig när jag tittar ut över havet men jag kan se några fiskare stå med havsvatten upp till höfterna för att få upp färsk fisk och skaldjur att lägga i alla restaurangens akvarier (kanske inte kallas så när det bara är vattenfyllda stora glasbehållare, inget annat i än fiskar).

Hotellet är otroligt vackert och jag kan inte låta bli att njuta. Men känner samtidigt att det inte känns lika äkta att bo här som det gjort på de andra boendena vi haft. Istället för en hund som husdjur har vi istället kalkoner som går runt på eftermiddagarna och mängder med ekorrar som gärna äter resterna som turisterna lämnar när de ätit på strandrestaurangen.

Imorgonkväll åker vi till flygplatsen och flyget tar oss mot Sverige kl 00:30.

Övade snorkling i poolen

Jag fick kämpa lite med min rädsla för att doppa huvudet och att andas genom en snorkel. Jag är van vid att andas genom näsan annars. Men efter 15 minuters snorkling i poolen bokade vi in oss på en liten tur för att snorkla bland korallrev. I Bali finns de mest artrika korallreven och det var så häftigt. Jag ska försöka redigera någon av videons som vi tog med gopron. Så länge får ni de mig öva snorkling för första gången 😁

Om en liten stund lämnar vi Nusa Lembongan för att ta båten över till Sanur och sedan till Nusa dua. Sista boendet, och bara tre nätter innan vi åker tillbaka till Sverige.

Tröttnat lite på de vegetariska alternativen

Jag trodde det skulle finnas mängder med vegetarisk mat på hela ön. Ubud hade bra alternativ och god mat med många fler alternativ men nu har det varit lite tråkigare det sista. Det är pizza, oftast finns nasi goreng, ibland nån pasta och en annan balinesisk rätt gado gado som har varit god på några ställen och mindre god på något. Jag tog nudelsoppa med grönsaker och vitlöksbröd till igår som lunch. Men jag vill ha något matigare och med variation. Vi frågade efter vegetarisk restaurang här på Nusa Lembongan och flera sa Eco deli som fanns ca 10 min bort med flaktaxi. Så vi åkte dit igår kväll och det var bra mat. Inte så många alternativ men bra miljötänk och god mat. De serverade bara miljösmart mat, vatten gick att fylla på i egen flaska men de sålde inte vatten på flaska och ingen läsk eller öl. För barnen var det lite för starkt men precis lagom för mig och Henrik. Jag har sökt på fler vegetariska restauranger så kanske att vi åker till någon annan ikväll innan vi drar vidare till Nusa dua imorgon.

Annars har vi upplevt att servicen på restauranger har varit lite sådär. Många ställen som har glömt bort vår förrätt, ger en person maten först, lagom till den ätit upp får de andra sin mat. Några ggr har maten varit ljummen. Så lite blandade matupplevelser här. Vissa restauranger har varit jättebra men det är nog fler som varit mindre bra faktiskt. Kanske vi som är kräsna 😬 inte kul att gnälla men för många mindre bra matupplevelser för att låta bli. Samma med kaffet, så olika kvalitet.

Förlåt för ett gnälligt inlägg. Kanske börjar jag längta efter att laga min egen mat av mina egna grönsaker 😄

Även om vi åt lunch på ett halvtråkigt ställe (egentligen en stor välbesökt resturang) så var vi på en vacker strand igår, vi åkte buggy dit. Det var dream beach, stora kraftiga vågor så vi fick stå vid kanten och doppa oss.

Vi har en liten nalle till vakthund här på stället. Den är så söt och bara chillar här hela dagarna.

Knappt 500m bort har jag hittat ett mysigt yogaställe. Vi har bara varit 4 st på klasserna. Jag har gått på vinyasa flow och Hatha. I träden utanför hänger bananer i klasar och hönor och tuppar går runt fritt.

Vilken vacker ö, Nusa Lembongan

Tempot har saktats ner och allt känns mycket lugnare. Det är varmt, soligt och vackert. Inte för mycket vågor utan att det går att snorkla. Jag har inte vågat än. Men hoppas att jag ska våga testa.

När vi tar oss till och från aktiviteter på ön åker vi på flaket. Skumpigt minst sagt. Precis som på Bali är det ofta väldigt skräpigt i naturen, är man ute och åker ser man stora skräphögar eller skräp utspridd. Det känns så sorgligt att se.

Vi bor i en bungalow, toaletten är utomhus och det känns lite speciellt att gå på toa och att duscha under bar himmel. Väldigt lyhört i bungalown och tidiga mornar väcks jag av duvor som ”hoar” och andra fåglar som kvittrar och sjunger.

Framför mig på andra sidan havet ser ni berg och moln, ni ser även den pågående vulkanen Agung. Den som fick flygplatsen att stängas ner ett dygn. Nytt beslut tas ikväll om den ska öppnas eller fortsätta vara stängd. Vi märker inte av något här 3,8 mil bort.

*uppdatering* flygen har börjat gå igen!

Villan i Ubud som vi lämnar

Villa Danaya’s lämnar vi som sagt idag. På sidorna av vår gata ligger små och stora hus, mindre risodlingar där risplantorna står i vatten. Vårt hus ligger bakom det hus som syns efter risodlingen. En vacker grind står öppen dygnet runt och huset ligger bakom det vackra bambustaketet. När man kommer in kan man välja att gå ner till pool, kök och ett sovrum eller gå upp till balkong och två andra sovrum. När man står mellan trapporna kan man se fiskar under trappan och vackra blommor. Trädgårdsinspirerande 😀

Om några timmar tar vi båten från Sanur över till Nusa Lembongan för att bo i en bungalow. Blir nog lite skillnad mot dessa villor vi har bott i.

Hemlängtan

Nu har många (mest barnen) hemlängtan. Eja är sjuk och hängig, de andra längtar efter Britta, Rut och bara att vara hemma. Kanske ändå väntat när man är hemifrån i tre veckor. Eja som längtar hem mest är trött på alla kryp. Henrik fick jaga en riktigt stor röd flygande kackerlacka i deras sovrum igår kväll. Inte alls poppis att sova där sen. Det går runt ödlor och andra djur på taket ovanför deras sovrum och imorse såg vi en stor djurbajs som vi inte kan komma på vem som släppt här. Vi gissar på en stor padda eller ödla.

Om ni slår på ljudet så hör ni hur det låter på fältet utanför villan nu på kvällen. Sen dyker det upp en massa andra ljud från skogen när vi är i villan.

Imorgon lämnar vi Ubud och åker till Nusa Lembongan. Något barnen längtar till så de får komma till havet igen.

Vacker natur i Elephant cave

Vi turistade lite extra igår och åkte på utflykt. Chauffören stannade till vid ett ställe där de gör luwakkaffe och hade en gunga där man kunde svingas ut över regnskogsmiljö. Jag sa det till Henrik för ett år sedan när jag såg en bild på en gunga över regnskog att där vill jag stå och gunga. Sitta och gunga var läskigt nog och räckte gott och väl för mig. När de svingade fart på en lyfte jag från gungan och jag höll i repen så hårt. Man satt säkrad men det kändes lite läskigt ändå. Vi gick vidare till elephant cave som är en historisk spirituell plats. Det går att gå in i den mörka elefantgrottan med stampat jordgolv. Jag trodde platsen var större än den var men det är alltid speciellt att besöka väldigt gamla platser. Så mycket som hänt på denna plats, så många som besökt den, kanske så långt tillbaka som till 1100-talet. Fontänerna sägs ha heligt vatten som man kan gå ner till. Vi höll på att missa att gå ner till den vackra skogen. Så himla fint. När vi gått ner kunde man gå upp på en annan sida och högst upp bakom en mur stod en kvinna och helade en. Tryckte riskkorn i pannan på oss och stänkte vatten. Även om det var turistigt så kändes det inte så då, det kändes vackert och speciellt. Det blev visst många egofoton 😀

Första klassen på yoga Barn gjorde vi tillsammans

5:40 ringde väckarklockan denna morgon. Becksvart ute och båda trötta efter att vi sovit dåligt. Kanske för att vi tänkte på vulkanen Agung som vaknat till liv igen, den har sovit lätt ett tag och inte gjort så mycket väsen av sig. Nu verkar den vara lite mer på gång, lavanivån har stigit och även om nivån på ”puffarna” är fortsatt låga så har de kommit oftare och skakningarna och de små jordbävningarna kommer också oftare. Vi får följa utvecklingen och se vad som händer. Men trots trötta och trots att regnet vräkte ner så tog vi på oss träningskläder och pannlampor och trevade iväg klockan 6. Solen går upp 6:30 så det var verkligen mörkt. Det var inte många andra vakna vid den tiden, som tur var inga hundar eller apor heller. Så det blev en blöt powerwalk men vi kom fram 40 min innan passet började, (30 min innan passet börjar ska man vara där). Vi var först på plats och kunde lugnt hitta till rätt studio. Det var ungefär 20 andra som kom dit för att köra ”soft morning yoga” i 90 min med Wajan. Så skön start på dagen, så vacker omgivning och skön atmosfär.

Några foton från Yoga Barn. Vi stannade inte efter så jag får kika runt och ta fler foton en annan dag.

Shalan var helt tom när vi gick in.

Nöjda efter passet.

Ensam på ett café i Ubud

Alla andra i familjen var sugna på en timmes massage men jag kände inte riktigt för det. Det var första gången för vilgot så ifall han inte skulle gilla att ligga still i en timme så hittade jag ett café i närheten. Jag satte mig med en kopp kaffe och läste i en bok samtidigt som en liten fontän porlade vatten intill. Små lyktor lyste upp i trädet framför. Väldigt mysigt faktiskt.

Nu är vi tillbaka i vår villa och jag räknar till 13 ödlor i taket. På bara en vecka har jag vant mig vid att ödlorna bor med oss. Det känns inte konstigt alls längre. Grodorna som hoppar fram på kvällarna vid den smala gången mellan risfälten känns svårare att vänja mig vid. Jag är rädd att de ska vara giftiga. Kanske ska jag fråga värden om de är giftiga, förhoppningsvis kan jag sluta vara rädd.

Yogamattan har smält och jag mötte en apa

I Seminyak gick jag på yoga på yoga 108 Bali. Som jag skrev tidigare har jag verkligen längtat efter att gå på klass. Jag svettades så det rann och handduken användes flitigt. Jag hade tänkt göra yoga i villan men det gick inte att använda min matta längre. Den blev helt förstörd i regnet och solen eller om det var värmen.

Antingen får det bli yoga på marken eller gå på klasser dagligen. Igår kom vi till Ubud. Som även kallas Asiens yogamecka, först och främst är det Yoga Barn som gäller. Jag kollade in deras sida igår och det skulle vara event där idag, yoga world day skulle firas och en klass började 7:30. Jag har legat vaken stunder inatt och lyssnat på ”djungelns vattenfall”, det har regnat så mycket. När regnet slår mot skogen så låter det som att vi bor under ett vattenfall. Men jag gick upp 6:45. Tänkte att oavsett att det regnar så ger jag mig iväg. Det skulle ta 15 min att gå. Denna gång fick jag med ett paraply åtminstone. Det skulle gå att gena förbi monkey forrest och vägen var inte möjlig för bilar. Det var en stenig, grusig och väldigt blöt väg. Jag gick i mina flipflops genom vattenpölar mellan risfälten och galande tuppar. På ett ställe var det så mycket regn att det inte ens kändes rätt att gå med genomblöta flipflops, så jag tog av mig dem, stod barfota i en stenig vattenpöl och väntade på att kunna gå igenom gränden som låg där nedförsbacken vände för att börja gå uppför. Mopederna fick bara plats att köra en i taget och efter vattenhålet svängde vägen så det gick inte att se om det kom någon, man fick lyssna efter mopedernas tutande bara. När jag stod där och väntade kom en ensam apa. Han gick helt obekymrat igenom vattnet, väntade inte alls som jag. När han gått igenom tänkte jag att det var lika bra att jag gjorde detsamma. Så jag traskade i det höga vattnet och tog mig igenom. Därefter gick jag vilse. Jag gick förbi fler apor när jag tog vägen förbi monkey forrest. Sedan tog jag vänster där jag borde tagit höger. Jag insåg att jag aldrig skulle hinna komma i tid till yogaklassen men ville hitta dit så jag slapp gå vilse fler gånger. 15 minuter skulle det ta men för mig tog det en timme 😅 Väl där köpte jag tre klasser så jag hade det klart och kikade snabbt in på området. Så stort och vackert, som jag föreställt mig, sen vände jag hem igen. Jag hittade vägen hem direkt och när jag närmade mig villan köpte jag en kaffe på ett litet fik. Plaskade vidare förbi risfälten och kom hem lagom för att hinna dricka mitt kaffe i regnets melodi innan Henrik och vilgot vaknade.

Igår såg det ut så här vid poolen och idag ser det ut så här…

…tur att det är varmt ändå. Nu dags för frukost och sen får vi köpa regnponchos och trotsa regnet.