Första klassen på yoga Barn gjorde vi tillsammans

5:40 ringde väckarklockan denna morgon. Becksvart ute och båda trötta efter att vi sovit dåligt. Kanske för att vi tänkte på vulkanen Agung som vaknat till liv igen, den har sovit lätt ett tag och inte gjort så mycket väsen av sig. Nu verkar den vara lite mer på gång, lavanivån har stigit och även om nivån på ”puffarna” är fortsatt låga så har de kommit oftare och skakningarna och de små jordbävningarna kommer också oftare. Vi får följa utvecklingen och se vad som händer. Men trots trötta och trots att regnet vräkte ner så tog vi på oss träningskläder och pannlampor och trevade iväg klockan 6. Solen går upp 6:30 så det var verkligen mörkt. Det var inte många andra vakna vid den tiden, som tur var inga hundar eller apor heller. Så det blev en blöt powerwalk men vi kom fram 40 min innan passet började, (30 min innan passet börjar ska man vara där). Vi var först på plats och kunde lugnt hitta till rätt studio. Det var ungefär 20 andra som kom dit för att köra ”soft morning yoga” i 90 min med Wajan. Så skön start på dagen, så vacker omgivning och skön atmosfär.

Några foton från Yoga Barn. Vi stannade inte efter så jag får kika runt och ta fler foton en annan dag.

Shalan var helt tom när vi gick in.

Nöjda efter passet.

Annonser

Ensam på ett café i Ubud

Alla andra i familjen var sugna på en timmes massage men jag kände inte riktigt för det. Det var första gången för vilgot så ifall han inte skulle gilla att ligga still i en timme så hittade jag ett café i närheten. Jag satte mig med en kopp kaffe och läste i en bok samtidigt som en liten fontän porlade vatten intill. Små lyktor lyste upp i trädet framför. Väldigt mysigt faktiskt.

Nu är vi tillbaka i vår villa och jag räknar till 13 ödlor i taket. På bara en vecka har jag vant mig vid att ödlorna bor med oss. Det känns inte konstigt alls längre. Grodorna som hoppar fram på kvällarna vid den smala gången mellan risfälten känns svårare att vänja mig vid. Jag är rädd att de ska vara giftiga. Kanske ska jag fråga värden om de är giftiga, förhoppningsvis kan jag sluta vara rädd.

Yogamattan har smält och jag mötte en apa

I Seminyak gick jag på yoga på yoga 108 Bali. Som jag skrev tidigare har jag verkligen längtat efter att gå på klass. Jag svettades så det rann och handduken användes flitigt. Jag hade tänkt göra yoga i villan men det gick inte att använda min matta längre. Den blev helt förstörd i regnet och solen eller om det var värmen.

Antingen får det bli yoga på marken eller gå på klasser dagligen. Igår kom vi till Ubud. Som även kallas Asiens yogamecka, först och främst är det Yoga Barn som gäller. Jag kollade in deras sida igår och det skulle vara event där idag, yoga world day skulle firas och en klass började 7:30. Jag har legat vaken stunder inatt och lyssnat på ”djungelns vattenfall”, det har regnat så mycket. När regnet slår mot skogen så låter det som att vi bor under ett vattenfall. Men jag gick upp 6:45. Tänkte att oavsett att det regnar så ger jag mig iväg. Det skulle ta 15 min att gå. Denna gång fick jag med ett paraply åtminstone. Det skulle gå att gena förbi monkey forrest och vägen var inte möjlig för bilar. Det var en stenig, grusig och väldigt blöt väg. Jag gick i mina flipflops genom vattenpölar mellan risfälten och galande tuppar. På ett ställe var det så mycket regn att det inte ens kändes rätt att gå med genomblöta flipflops, så jag tog av mig dem, stod barfota i en stenig vattenpöl och väntade på att kunna gå igenom gränden som låg där nedförsbacken vände för att börja gå uppför. Mopederna fick bara plats att köra en i taget och efter vattenhålet svängde vägen så det gick inte att se om det kom någon, man fick lyssna efter mopedernas tutande bara. När jag stod där och väntade kom en ensam apa. Han gick helt obekymrat igenom vattnet, väntade inte alls som jag. När han gått igenom tänkte jag att det var lika bra att jag gjorde detsamma. Så jag traskade i det höga vattnet och tog mig igenom. Därefter gick jag vilse. Jag gick förbi fler apor när jag tog vägen förbi monkey forrest. Sedan tog jag vänster där jag borde tagit höger. Jag insåg att jag aldrig skulle hinna komma i tid till yogaklassen men ville hitta dit så jag slapp gå vilse fler gånger. 15 minuter skulle det ta men för mig tog det en timme 😅 Väl där köpte jag tre klasser så jag hade det klart och kikade snabbt in på området. Så stort och vackert, som jag föreställt mig, sen vände jag hem igen. Jag hittade vägen hem direkt och när jag närmade mig villan köpte jag en kaffe på ett litet fik. Plaskade vidare förbi risfälten och kom hem lagom för att hinna dricka mitt kaffe i regnets melodi innan Henrik och vilgot vaknade.

Igår såg det ut så här vid poolen och idag ser det ut så här…

…tur att det är varmt ändå. Nu dags för frukost och sen får vi köpa regnponchos och trotsa regnet.

Tuppfight

Jag satt och småpratade med Made (managern på villa Jolanda) och hans vän. I samband med att jag berättade att jag inte hittade några ägg i affären och sa att jag varit ute och gått i nästan två timmar för att hitta allt jag ville ha till frukost så berättade jag att vi har höns hemma. Made hade också höns och erbjöd oss ägg från hans gård. Jag visade ett foto på vår ena tupp och hans reaktion ”roosterfight, here the use them for roosterfight”. Jag hade helt glömt bort att det ens fanns tuppfight. Han fortsatte och sa att män där brukar samlas och sätta pengar på tupparna och sen se på när de slåss. Känns så sorgligt.

Han var även snabb med att säga att han inte gjorde det utan han gillade djur och var snäll mot alla djur. Ovan ser ni hur de sitter i bur.

När vågorna flyter ihop med molnen

Sen eftermiddag när solen är på väg ner ser vågorna ut att flyta ihop med molnen. Färgerna är dova och går i sand, grågrönt och vitt. Jag älskar verkligen de färgtonerna. Vill ta med mig färgerna hem. Solen ljusar upp himlen bakom molnen men någon solnedgång kan vi inte riktigt se på denna strand. Men det är så vackert att sitta där och titta på havet och de stora skummande vågorna. Vi har varit nere två kvällar på stranden när det blivit mörkt, vilket det blir redan strax efter kl 18. Solen går sedan upp vid 6.

på henriks rygg mot havet.jpg

g på henriks ryggkulofelia hopparPuss på vilgotpå henriks rygg mot havet2på rygg till havsvilgot hopparvilgot på ejas rygg

Vilgot fick spela fotboll med de stora killarna.

vilgot spelar fotbollVilgot med bollen

jag och Ejajag

När det blev för mörkt blev det svårt med fokus på bilderna.

Uluwatu tempel

Nästan komiskt kort besök i templet nu när jag tänker efter. Och en extremt lång bilresa för detta korta besök. Jag hade läst att det skulle vara väldigt vackert där i Uluwatu tempel så en halvmolnig dag bestämde vi oss för att åka dit. Vår poolkille erbjöd sig att köra för en peng så vi nappade på det. Två timmars bilfärd på grund av den extrema trafiken, det var precis att jag klarade mig från att bli så åksjuk att vi skulle behöva stanna bilen. Vi åkte på smala gator som ringlade sig fram i avgaserna. Vi körde uppåt och när vi närmade oss gick hönsen på vägarna och det stod kossor i små hagar. De ser annorlunda ut här, kossorna, påminner nästan om antilop. Det kom en del regn på vägen dit och jag satt i bilen och önskade att vi skulle få lite sol när vi var där så vi slapp gå runt dyblöta.

placeholder://placeholder://placeholder://

Väl framme såg jag några apor i ett träd men vi förväntade oss att se väldigt många fler. När vi betalde stod en kille och gav oss sarong och midjeband. Visade man knäna fick man sarong. Ofelia var allt annat än nöjd, hon ville hellre vänta utanför än ha en sarong på sig. Dessutom började hon bli hungrig och solen hade kikat fram och gassade på och den gav en känsla av att gå runt i en ångbastu, varmt och fuktigt. Killen som gav oss sarongerna erbjöd sig (för betalning) att guida oss där inne. Han berättade kort om templet och att det just nu var ceremoni så vi skulle nog inte få gå in i just templet. Men vi hade turen att få se deras ”holyman” och de dansande kvinnorna o vita vackra kläder och sminkningar.

Vågorna slog mot klipporna och det var så vackert. Guiden tog lite foton på oss men helt plötligt var vi ute på parkeringen igen. Aporna hade förflyttat sig till djungeln för tillfället så vi kunde inte träffa några. Som tur var hann vi se ett par små apor på muren och en större. Den större apan fick ett kex som guiden hade med sig. Ofelia blev för stunden lite lyckligare 😘❤️ sen satte vi en hungrig familj i bilen och åkte hem. Hungriga dagar är inte bra för Ofelia som förblev hängig resten av dagen.

Efter besöket tackade jag för att vi fått sol, inte att glömma när en önskan faktiskt slår in 🌞

När det regnar rejält

Nu har vi varit med om vårt första regn här på Bali. Ett sånt regn som man tänker sig att det ska vara i regnskogsmiljö. Det regnar rejält kan man säga. Jag och Ofelia hade en stund för oss själva på stan och på några sekunder var vi lika blöta som om vi gått in i duschen med kläder. Som nyduschade hade vi ändå bestämt oss för att vi skulle ta en fika innan vi gick hem och satt som blöta hundar på caféet. Ofelia ville så gärna ha sin frappe och jag tog te på moringa (som ska vara så nyttigt). Även sour soup vill jag testa, men det får bli en annan gång.

Regnskurar fortsatte att komma och gå under dygnet och på kvällen började en lampa vid poolen blixtra och det slog lågor om den. Vi sa till vår security-kille som står utanför huset när det är mörkt. Efter några stötar insåg han att han inte kunde fixa det och ringde managern. Men när vi kom hem efter middagen hade det nog blivit kortslutning för då var all ström av på utsidan, men funkade som tur var på rummen och i badrummen. Svårt att