Tuppfight

Jag satt och småpratade med Made (managern på villa Jolanda) och hans vän. I samband med att jag berättade att jag inte hittade några ägg i affären och sa att jag varit ute och gått i nästan två timmar för att hitta allt jag ville ha till frukost så berättade jag att vi har höns hemma. Made hade också höns och erbjöd oss ägg från hans gård. Jag visade ett foto på vår ena tupp och hans reaktion ”roosterfight, here the use them for roosterfight”. Jag hade helt glömt bort att det ens fanns tuppfight. Han fortsatte och sa att män där brukar samlas och sätta pengar på tupparna och sen se på när de slåss. Känns så sorgligt.

Han var även snabb med att säga att han inte gjorde det utan han gillade djur och var snäll mot alla djur. Ovan ser ni hur de sitter i bur.

Annonser

När vågorna flyter ihop med molnen

Sen eftermiddag när solen är på väg ner ser vågorna ut att flyta ihop med molnen. Färgerna är dova och går i sand, grågrönt och vitt. Jag älskar verkligen de färgtonerna. Vill ta med mig färgerna hem. Solen ljusar upp himlen bakom molnen men någon solnedgång kan vi inte riktigt se på denna strand. Men det är så vackert att sitta där och titta på havet och de stora skummande vågorna. Vi har varit nere två kvällar på stranden när det blivit mörkt, vilket det blir redan strax efter kl 18. Solen går sedan upp vid 6.

på henriks rygg mot havet.jpg

g på henriks ryggkulofelia hopparPuss på vilgotpå henriks rygg mot havet2på rygg till havsvilgot hopparvilgot på ejas rygg

Vilgot fick spela fotboll med de stora killarna.

vilgot spelar fotbollVilgot med bollen

jag och Ejajag

När det blev för mörkt blev det svårt med fokus på bilderna.

Uluwatu tempel

Nästan komiskt kort besök i templet nu när jag tänker efter. Och en extremt lång bilresa för detta korta besök. Jag hade läst att det skulle vara väldigt vackert där i Uluwatu tempel så en halvmolnig dag bestämde vi oss för att åka dit. Vår poolkille erbjöd sig att köra för en peng så vi nappade på det. Två timmars bilfärd på grund av den extrema trafiken, det var precis att jag klarade mig från att bli så åksjuk att vi skulle behöva stanna bilen. Vi åkte på smala gator som ringlade sig fram i avgaserna. Vi körde uppåt och när vi närmade oss gick hönsen på vägarna och det stod kossor i små hagar. De ser annorlunda ut här, kossorna, påminner nästan om antilop. Det kom en del regn på vägen dit och jag satt i bilen och önskade att vi skulle få lite sol när vi var där så vi slapp gå runt dyblöta.

placeholder://placeholder://placeholder://

Väl framme såg jag några apor i ett träd men vi förväntade oss att se väldigt många fler. När vi betalde stod en kille och gav oss sarong och midjeband. Visade man knäna fick man sarong. Ofelia var allt annat än nöjd, hon ville hellre vänta utanför än ha en sarong på sig. Dessutom började hon bli hungrig och solen hade kikat fram och gassade på och den gav en känsla av att gå runt i en ångbastu, varmt och fuktigt. Killen som gav oss sarongerna erbjöd sig (för betalning) att guida oss där inne. Han berättade kort om templet och att det just nu var ceremoni så vi skulle nog inte få gå in i just templet. Men vi hade turen att få se deras ”holyman” och de dansande kvinnorna o vita vackra kläder och sminkningar.

Vågorna slog mot klipporna och det var så vackert. Guiden tog lite foton på oss men helt plötligt var vi ute på parkeringen igen. Aporna hade förflyttat sig till djungeln för tillfället så vi kunde inte träffa några. Som tur var hann vi se ett par små apor på muren och en större. Den större apan fick ett kex som guiden hade med sig. Ofelia blev för stunden lite lyckligare 😘❤️ sen satte vi en hungrig familj i bilen och åkte hem. Hungriga dagar är inte bra för Ofelia som förblev hängig resten av dagen.

Efter besöket tackade jag för att vi fått sol, inte att glömma när en önskan faktiskt slår in 🌞

När det regnar rejält

Nu har vi varit med om vårt första regn här på Bali. Ett sånt regn som man tänker sig att det ska vara i regnskogsmiljö. Det regnar rejält kan man säga. Jag och Ofelia hade en stund för oss själva på stan och på några sekunder var vi lika blöta som om vi gått in i duschen med kläder. Som nyduschade hade vi ändå bestämt oss för att vi skulle ta en fika innan vi gick hem och satt som blöta hundar på caféet. Ofelia ville så gärna ha sin frappe och jag tog te på moringa (som ska vara så nyttigt). Även sour soup vill jag testa, men det får bli en annan gång.

Regnskurar fortsatte att komma och gå under dygnet och på kvällen började en lampa vid poolen blixtra och det slog lågor om den. Vi sa till vår security-kille som står utanför huset när det är mörkt. Efter några stötar insåg han att han inte kunde fixa det och ringde managern. Men när vi kom hem efter middagen hade det nog blivit kortslutning för då var all ström av på utsidan, men funkade som tur var på rummen och i badrummen. Svårt att

7:45 första yogaklassen

Ställde väckarklockan på 7 och smög iväg med min yogamatta. Jag har gått förbi ett yogaställe några gånger och sett att det skulle vara en ashtangaklass kl 7:45. Så utan någon aning om det skulle behövas bokning om jag skulle vara den enda eller tvärtom om det skulle vara fullt så gick jag upp för den smala turkosa spiraltrappan med små flaggor virade runt räcket. På musiken och doften av rökelse kände jag att jag kommit rätt. Det satt tio andra ”yoginisar” på vars en matta, lika många mattor var tomma. Jag valde att använda min egen matta. Strax fylldes shalan på och alla tomma mattor fylldes. Klassen inleddes med pranayama för att sedan rulla på med en klassisk ashtanga. Stående positioner och sedan några utvalda sittandes och avslutande. Så svettigt! Fläktar som snurrade men luften var varm och fuktig och handduken blev välanvänd.

Men så skönt. Äntligen! Som jag saknat att gå på klass. Jag har gjort min yoga själv det sista och det är ju verkligen skillnad.

På vägen hem kände jag mig så skön i kroppen, nöjd. Bara en sak som saknades. Kaffe!! Riktigt gott starkt kaffe. Oj vad svagt och inte gott vi har fått på boendet. Vi har spanat in några caféer längs strandvägen som har egenrostat kaffe från Bali. Åh så gott!

Bra start på denna tisdag i Seminyak.

Surfa på en bodyboard

Hihi vilken barnslig lycka jag kände när jag kunde drivas fram av en våg på en bodyboard. Men har lovat att inte utmana livet mer när röd flagg är hissad. Bättre att ligga på stranden i sanden med en vacker bok. Eller sitta på strandkanten och låta vågorna skvalpa över benen.

 

Eller bara titta på min snygga man när han njuter av livet och gör ingenting.

En dag i vågorna och en kort visning av villans uteplats

Vägen som leder till stranden är via en smal trottoar med små butiker och matställen, intill går en smal trafikerad gata, med vänstertrafik som förvirrar. Det känns först som en omöjlighet att ta sig över  men det går, ibland med lite assistans från hotellpersonal.  Det tar ca 15 min att gå till stranden från vår villa. (Får ta foton under veckan och lägga upp i efterhand).

Vi var på stranden i Seminyak igår och vågorna var höga. Jag förstår verkligen att man åker hit om man vill lära sig surfa.  I sanden vid havskanten stod en röd flagg som visade ”danger” och att det inte var tillåtet att simma. Men vi badade lite ändå och Vilgot hyrde en liten surfbräda.

Att dricka direkt ur en kokosnöt har jag verkligen längtat efter…haha, det ser ju så gott ut. Så vi köpte en kall kokosnöt med 5 sugrör i och delade på kokosvattnet. Jag och Ofelia tyckte det var ok, de andra var lite mer skeptiska, men ett bra sätt att släcka törsten på stranden. Vi köpte även grillade majskolvar och åt som enkel strandlunch.

En kort visning av villa Jolandas trädgård.

Tidigare äldre inlägg

%d bloggare gillar detta: