Ensam på ett café i Ubud

Alla andra i familjen var sugna på en timmes massage men jag kände inte riktigt för det. Det var första gången för vilgot så ifall han inte skulle gilla att ligga still i en timme så hittade jag ett café i närheten. Jag satte mig med en kopp kaffe och läste i en bok samtidigt som en liten fontän porlade vatten intill. Små lyktor lyste upp i trädet framför. Väldigt mysigt faktiskt.

Nu är vi tillbaka i vår villa och jag räknar till 13 ödlor i taket. På bara en vecka har jag vant mig vid att ödlorna bor med oss. Det känns inte konstigt alls längre. Grodorna som hoppar fram på kvällarna vid den smala gången mellan risfälten känns svårare att vänja mig vid. Jag är rädd att de ska vara giftiga. Kanske ska jag fråga värden om de är giftiga, förhoppningsvis kan jag sluta vara rädd.

Yogamattan har smält och jag mötte en apa

I Seminyak gick jag på yoga på yoga 108 Bali. Som jag skrev tidigare har jag verkligen längtat efter att gå på klass. Jag svettades så det rann och handduken användes flitigt. Jag hade tänkt göra yoga i villan men det gick inte att använda min matta längre. Den blev helt förstörd i regnet och solen eller om det var värmen.

Antingen får det bli yoga på marken eller gå på klasser dagligen. Igår kom vi till Ubud. Som även kallas Asiens yogamecka, först och främst är det Yoga Barn som gäller. Jag kollade in deras sida igår och det skulle vara event där idag, yoga world day skulle firas och en klass började 7:30. Jag har legat vaken stunder inatt och lyssnat på ”djungelns vattenfall”, det har regnat så mycket. När regnet slår mot skogen så låter det som att vi bor under ett vattenfall. Men jag gick upp 6:45. Tänkte att oavsett att det regnar så ger jag mig iväg. Det skulle ta 15 min att gå. Denna gång fick jag med ett paraply åtminstone. Det skulle gå att gena förbi monkey forrest och vägen var inte möjlig för bilar. Det var en stenig, grusig och väldigt blöt väg. Jag gick i mina flipflops genom vattenpölar mellan risfälten och galande tuppar. På ett ställe var det så mycket regn att det inte ens kändes rätt att gå med genomblöta flipflops, så jag tog av mig dem, stod barfota i en stenig vattenpöl och väntade på att kunna gå igenom gränden som låg där nedförsbacken vände för att börja gå uppför. Mopederna fick bara plats att köra en i taget och efter vattenhålet svängde vägen så det gick inte att se om det kom någon, man fick lyssna efter mopedernas tutande bara. När jag stod där och väntade kom en ensam apa. Han gick helt obekymrat igenom vattnet, väntade inte alls som jag. När han gått igenom tänkte jag att det var lika bra att jag gjorde detsamma. Så jag traskade i det höga vattnet och tog mig igenom. Därefter gick jag vilse. Jag gick förbi fler apor när jag tog vägen förbi monkey forrest. Sedan tog jag vänster där jag borde tagit höger. Jag insåg att jag aldrig skulle hinna komma i tid till yogaklassen men ville hitta dit så jag slapp gå vilse fler gånger. 15 minuter skulle det ta men för mig tog det en timme 😅 Väl där köpte jag tre klasser så jag hade det klart och kikade snabbt in på området. Så stort och vackert, som jag föreställt mig, sen vände jag hem igen. Jag hittade vägen hem direkt och när jag närmade mig villan köpte jag en kaffe på ett litet fik. Plaskade vidare förbi risfälten och kom hem lagom för att hinna dricka mitt kaffe i regnets melodi innan Henrik och vilgot vaknade.

Igår såg det ut så här vid poolen och idag ser det ut så här…

…tur att det är varmt ändå. Nu dags för frukost och sen får vi köpa regnponchos och trotsa regnet.